Bak fönstren i prestatjället;
Där flammade knotig ekeved,
Som glödande knippen af gnistor spred
Mot skyn genom spiselfspjället.
Och ledd af skenet herr Kristen skred
Med tunga fjät öfver inyrd hed
Mot hemmet, hän från kapellet.
dikt av Alfred Teodor Snöbohm